Nu är Junior EM avslutat och med facit i hand så blev tävlingen både en sportslig
och arrangörsmässig succé. Jag vet att det före tävlingen fanns dom - utanför JSK
- som tvivlade på våran förmåga att klara ett stort internationellt arrangemang, när
sen JSK projektgrupp med ungdomar och juniorer presenterades som del-
ansvariga så möttes vi på en del håll av ännu mer skepsis. Skulle verkligen så
många unga JSK-medlemmar klara av detta? Själv har jag aldrig tvivlat på vår
förmåga att klara ett Junior-EM, jag vet också att dom som ingått i projektgruppen
har det engangemang och den kunskap och erfarenhet som krävs för att lösa sina
uppgifter.  Att det krävs lite extra när man arrangerar ett EM blev vi snart på det klara
med när vi såg det omfattande arrangörskontraktet (på engelska) från EPF, ett
hundratal punkter som en arrangör skall uppfylla, allt från transporter till höjder på
fotplattor i bänkpressen och agenda på bankett och invigningsceremoni.
Vi började tidigt - för mer än ett år sedan - att planera och göra nödvändiga bokningar av tävlingslokaler, hotell m.m.  Att tidigt öppna
en hemsida om J-EM var också ett sätt att marknadsföra tävlingen och att själva hålla oss uppdaterade med hur planeringen gick.  
Alla tävlingar kräver någon form av planering och förberedelser och ju större tävlingarna är, desto mer omfattande blir förberedelser
och planeringsarbete.
Av Björn Stolphammar
Tidigt insåg vi att ett J-EM innebär ett mycket stort behov av information och
kommunikation, att språkproblem kan uppstå var också en faktor vi förutsåg. Mot
bakgrund av detta så insåg vi att man måste ha en central plats dit alla kan vända
sig för att få information och hjälp med allt som rör tävlingen m.m. Jag vill påstå att vi
i JSK är banbrytare i att på en tävling bygga upp en bemannad informationsdisk, jag
har i alla fall aldrig sett en liknande infocentral på tävlingar i Sverige eller utomlands
tidigare. ( Vi har i JSK haft ett embryo till informationsdisk i dom "infobord" som vi bla
haft vid U&J SM tävlingar vi arrangerat tidigare år). Med facit i hand vet vi nu att
informationsdisken hade en
mycket stor och central betydelse under J-EM när det
gällde information, resultatrapportering och mediacentral, även  en stor betydelse
som kommunikationscentral för  tävlande, coacher, domare och funktionärer.,  
En förutsättning för att skapa rättvisa och likvärdiga förhållanden för lyftarna är att man kan ha likadan
utrustning, detta är normalt sett omöjligt men tack vara sponsringen från ELEIKO fick vi 6 helt identiska
uppvärmningsset med helt nya stänger, vikter och ställningar m.m. För att optimera förutsättningarna gjorde
vi också helt lika underlag för lyftarpodiet, allt detta gav lyftare mycket bra och likvärdiga förutsättningar. Att sen
uppvärmningsdelen var väl tilltagen skapade det  utrymme som alla behövde.
För att kunna presentera en tävling på ett bra och överskådligt sätt krävs det att
man ha bra teknisk utrustning, vi valde att hyra in viktiga komponenter som
bildprojektor, TV, ljud & ljus m.m. Genom att anlita proffsutrustning och hjälp med
uppkoppling så minskar risken för problem och strul.  Det krävs också back-up och
reservalternativ om utrustningen krånglar. Hasse Boströms dataprogram (uppdat)
fungerade perfekt och gav matchare, lyftare och publik tydlig information. Att hyra in
utrustning blir ju oftast lite dyrare men det ger också en trygghet i att det kommer att
fungera, det var så vi resonerade och med facit i hand fick vi rätt.
Genom att vara uppkopplade via en
trådlös router med 100 mbit/s så
hade vi mycket bra förutsättningar för
att kunna rapportera direkt från
tävlingen. Utöver webbsändning så
lades resultat, bilder, och filmklipp på
rekordlyft  ut endast minuter efter de
inträffat. Internetuppkopplingen
medgav också möjlighet att hämta
information och att låta andra
deltagare låna uppkopplingen för
kommunikation. Nackdelen med
internetservice kan vara att många av
bekvämlighet väljer att stanna
hemma istället för att besöka
tävlingen på plats.
En viktig faktor på detta J-EM var sponsorerna,
både som ekonomisk hjälp på olika sätt och
för att höja statusen och bredden på
arrangemanget. Trots lågkonjuktur lyckades vi
få ihop många sponsorer som hjälpte oss att
skänka priser, erbjuda produkter och
marknadsföra både oss och sina företag.
Sponsorer genererar också i att intresset för
tävlingen även hamnar utanför styrkelyftsfolket.
Vi började tidigt lägga upp en plan för hur vi skulle värva funktionärer till tävlingen, vi
vet att vi har många tränande och SL-intresserade men man kan inte kräva att alla
skall jobba ideellt, därför valde vi att erbjuda träningskort av olika längd för dom som
ställde upp. Vi gjorde också en struktur över vilka sorts funktionärer och hur många vi
behövde. Genom en aktiv marknadsföring i träningslokalen och på hemsidan fick vi
ihop ett stort antal villiga funktionärer som sen informerades och sattes in i olika
uppgifter och tider. Det gjordes ett schema som var till mycket stor hjälp då alla
därigenom visste vilka tider och uppgifter dom skulle lösa. Alla som hjälper till har
olika förutsättningar och anlag, det gäller att se till att rätt person hamnar på rätt plats,
annars kan det skapa problem för både den aktuelle funktionären och för tävlingen.
Genom hjälp från erfarna klovare från Nässjö och Westbo skapades det andrum för
våra egna klovare, något som är viktigt för att man ska kunna ha uthållighet i klovning
under 4 tävlingsdagar.
Vi  visste att ett Junior EM skulle innebär stora kostnader och små inkomster, att arrangemanget skulle gå med minus insåg vi. Men
för att parera kostnaderna gjorde vi omprioriteringar och skapade sponsorskontakter som sänkte utgifterna. Vi gjorde också en
budget som vi skulle försöka hålla oss inom. Vi arrangerade inte J-EM för att tjäna pengar utan för att skapa förutsättningar för en bra
tävling för tävlande, coacher, domare och publik.
Resumé: Dagen efter sista tävlingsdagen fick jag frågan från en journalist om vi skulle åta oss fler större tävlingar, men jag svarade
att det tar så mycket kraft och tid så det är inte aktuellt på ett bra tag, inte för mej ialla fall.
Det dröjde inte länge förrän vi insåg att språket skulle bli den faktor som påverkade kommunikationen och informationen mest. Även
om engelska är huvudspråket så bemästrar långt ifrån alla deltagare på ett EM det språket. Som tur var så hade vi rysktalande
medlemmar i Inta och Agge, dessa båda fick både tolka mellan coacher/lyftare mot sekretariat och mellan dopingpolis och doping-
testade. Deras insatser som tolkar var i flera fall direkt avgörande för att kunna fortsätta samtalen. Vi hade sen även mycket
kompetenta engelsktalande i infodisken och själv valde jag att repetera upp mina tyska språkkunskaper, vilket var välbehövligt.